• 2016-02-05
  • 2

Bild 2015-03-12 kl. 23.30 #2Tb till när jag var OSMINKAD och min hy var glowy as fuck. 

Hej bloggisen. Slutar skriva blogginlägg, börjat skriva låtar. Varje dag är jag i studion och ju mer tid jag spenderar med musiken, ju otåligare blir jag. Jag vill släppa album nyss. Igår. Vill att ni ska höra allt! Men samtidigt känns det som att jag har en ganska lång väg kvar. Blir inspirerad att börja med Logic igen, men denna gång verkligen grotta mig ner i det. Jag vill kunna göra musiken själv, från grunden. För jag vet att jag kan! Jag litar på mig själv. Jag känner mig säkert i sessionerna jag gör. Jag är inte sådär blyg längre. Jag sjunger melodierna högt och skriker ut ord jag tycker passar in. Fan, jag blir helt glad i själen av det här. Ibland pirrar man mage så mycket att jag inte ens kan sova.

Det är mitt state of mind. Vilken härlig plats jorden hade varit om alla fick hålla på med det de brinner för.

2016-02-05 Zara

hejhej

Hej bloggisen. När jag vaknade klickade jag mig raskt in på Olivias blogg. Jag älskar verkligen den! Hon har skrivit så himla fint om mig (och om Vega och Alva såklart), blir fan varm i själen! Det är spännande att läsa om sig själv från någon annans perspektiv. Jag har ju mina negativa sidor också, men let’s not focus on that. Läs här om ni vill. Göre ba -> oliviahageus.se

2016-01-22 Zara
  • 2016-01-20
  • 8

Bild 2015-03-15 kl. 17.04 #4 Bild 2015-03-15 kl. 17.04

Hej bloggisen. Jag vaknar sällan innan klockan hinner slå eftermiddag hemma men under de första dygnen i Los Angeles, då blir det andra bullar! Senast 07:00 går jag upp. Jag älskar lugnet som existerar enbart under morgontimmarna, en helt annan känsla än tystnaden som infinner sig under natten. Morgonen kommer inte med skräck, ångest eller mörker. Tvärt om. Det är början på en helt ny dag. Hela staden sover och man känner sig som en liten nisse som trippar runt för att inte väcka folk. Jag är nog mer ett litet troll. Jag har nämligen tappat bort min borste så jag har inte borstat håret på några dagar, men vad gör det om hundra år. En bra grej med Los Angeles är att det finns en miljon olika ”blow out”-barer. Det är ett ställe man går till för att fixa frillan. Ingen klippning, bara styling. Dom kan säkert borsta mitt hår om det skulle vara något. Jag har inga planer på att dra på dejt med någon, så jag kommer nog klara mig rätt fint utan borste. Idag ska jag tack och lov inte göra någonting! Käka lunch med min manager, strosa runt… Jag hoppas att den här resan kommer ge mig många vänner. Eller okej, jag överdriveeeer. Åtminstone många bekanta. Jag har på känn att det kommer bli kul.

Någon ställde en fråga i kommentarsfältet som löd såhär: Hur kommer det sig att din mamma följer med dig utomlands ofta? förstår att det kanske e för du nyss fyllt 18 men menar jobbar hon inte här i sverige? Mitt svar är *drumroll* för att jag vill. Jag vill faktiskt att hon följer med mig när jag är borta i flera veckor i ett land där jag inte känner någon. Jag har inget körkort, och att inte ha bil i LA funkar inte. Det är skönt och befriande att ha någon jag kan skrika på, prata med eller inte prata med, som inte har med mitt jobb att göra. Mamma skiter ju egentligen i min karriär. Hon vill mitt bästa för att hon älskar mig. Jag känner mig trygg med alla från mitt skivbolag och jag skulle kunna ha någon därifrån som tog hand om mig, men jag skulle inte kunna slappna av 100%. Det går inte att jämföra mamma med någon annan. Lyckligtvis har hon ett väldigt flexibelt jobb på Karolinska Sjukhuset i Stockholm. Hon följer inte med till London, Paris eller någon annan europeisk stad. Bara under längre resor. Jag må vara 18, men 18 är ingen speciell ålder i USA. Du kan inte ens gå ut på klubben om du under 21.

Som jag sa tidigare så hoppas jag att jag kommer träffa nya själar att umgås med här. Det är svårt att lära känna folk, eftersom jag jobbar hela tiden. Sånt där löser sig. Inom sin tid kommer jag känna mig hemma här, jag kommer ha körkort och jag kommer ha riktigt fina vänner. Nu har klockan blivit 09:00 nästan. De magiska morgontimmarna är förbi för länge sedan. Nu är det dags för mig att gå upp och käka frukost, tillsammans med resten av Los Angeles.

2016-01-20 Zara

Hej bloggisen. Mamma flög upp som en stucken gris när planet hade landat. Hon morrade och blängde på folk som stod i vägen för henne. ”äkjuuuuus mi!!!!” väste hon, när hon trängde sig förbi. Jag känner henne. Jag vet hur hon ser ut när hon blir stressad. Kinderna blir rosiga och munnen drar ihop sig till en liten kattrumpa. Haha, den där jävla munnen. När jag sedan påpekar att hon ser lite spänd ut så drar hon alltid till med ett misstänksamt brett flin, som en galen människa. Då brukar jag bli provocerad, även rädd. Det är väl samma sak som sker i hjärnan när man börjar skratta för att man är så arg, ni vet. Djupt obehagligt. Mamma tränar aldrig, men när det kommer till att springa till nästa gate, ja då jävlar rusar hon fram som att hon vore självaste Usain Bolt. ”äksjuuuusi mi!!!” Jag kunde inte bestämma mig om hon var smidig när hon gled förbi människorna som gick mycket, mycket långsammare än vad hon gjorde eller om hon helt enkelt bara var bestämd i sina steg. Hon trodde vi skulle på planet 09:05 när det i själva verket var 09:50. Hon tror mycket den där Agnetha. Hon trodde till exempel att hon hade med sig sitt bankkort till flygplatsen, när det i själva verket låg hemma. Äpplet faller inte långt från trädet, som man brukar säga, för jag glömde också grejer, bland annat min dator. Så pappa fick skicka ett bud till Arlanda.

Nu sitter vi på planet mot Los Angeles med bankkort och dator med oss. Mamma är glad och lugn äntligen. Då brukar allt bli bra! Hörs när jag kommer fram.

2016-01-20 Zara
  • 2016-01-18
  • 6

Skärmavbild 2016-01-18 kl. 01.17.59 Skärmavbild 2016-01-18 kl. 01.17.13Ceselle.tumblr.com

Hej bloggisen. Jag har vänt upp och ner på hela dygnet, så nu sitter jag här missinassen och stirrar in i datorskärmen. Jag vet ju dock att ljuset från datorn och mobilen gör en pigg. Visste ni det? Well, if you didn’t know, now you do. Så till alla som har problem med att somna på nätterna, undvik ljus från tv, mobil eller dator en timme innan läggdaggs. Svårt, jag vet, men så värt. Just idag struntar jag fullständigt i hur pigg ljuset gör mig för jag har nämligen inga problem med att vara uppe till gryning. Om en ynka liten dag befinner jag mig i en annan tidszon. 9 timmar bak, Los Angeles. Jag sitter därför byter flik mellan Alvas Tumblr google där jag sökt på ”Rihanna Street Style” för att fördriva tiden. Enligt mig så dödar Rihanna alla med sin stil. På ett bra sätt. Jag vill liksom gå ner på knä och buga för hennes stylist. Kyssa varenda liten tå! Det kanske i och för sig hjälper att hon är asrik. Det känns som att allt är snyggt om man är rik. Då har man ju råd att klä sig exklusivt på riktigt, inte i något jävla ”look alike”-paket från budgetbutiker. Ni fattar ju vad jag menar. Samtidigt som jag letar inspiration till outfits så slänger jag då och då ett getöga på det lilla trollet som sussar i min säng. Det är en fin känsla att se någon man älskar innerligt sova. Det är ett slags lugn som sköljer över mig när jag ser hur hans bröstkorg höjs och sänks i takt med att han andas. Han drömmer säkert om en prinsessa. Om mig, alltså. Jag känner på mig redan nu att jag kommer sakna stunder som den här fruktansvärt mycket när jag sitter i solen i West Hollywood, 9 timmar tillbaka i tiden. Hoppas åtminstone att jag har på mig något snyggt då! Något som Rihanna skulle kunna ha.

 

2016-01-18 Zara
instagram

@zaralarsson

Mer från Zara

Lägger in en nice bild här imorgon istället. Hittar ingen fin för tillfället. Hej bloggisen. Snart är det dags för p3Guld och jag tror aldrig var varit mer redo för en helg…

Hej bloggisen. När jag vaknade klickade jag mig raskt in på Olivias blogg. Jag älskar verkligen den! Hon har skrivit så himla fint om mig (och om Vega och Alva såklart), blir…

I somras spelade jag på ungdomsfestivalen We Are Sthlm dit det kom hundratusentals människor för att hänga och kolla på andra artister. När jag var yngre brukade jag springa runt där, men…